Damfotboll VS herrfotboll

När fotbolls-EM för damer spelades sommaren 2013 hände något i Sverige – gemene man följde matcherna på TV och media skrev dagligen om Sveriges bravader. Samtidigt svämmade kommentarsfälten i sociala medier över av nedsättande och aggressiva kommentarer om spelarnas utseende och kroppar.

Det har tagit tid att komma dit vi är idag, och frågan är om det ska krävas lika mycket tid för att damfotbollen ska få samma status som herrfotbollen. Obalansen är enormt stor, inte minst när det gäller den ekonomiska biten, men trots det kämpas det på inom damfotbollen och det görs små, viktiga framsteg hela tiden.

Damfotbollen uppmärksammas

Pia Sundhage har öppet berättat att hon kan tänka sig att träna ett herrlandslag i fotboll, och för ett antal år sedan stod det klart att portugisiska Helena Costa skulle ta över tränarrollen för den franska fotbollsklubben Clermont Foot. Som första kvinnliga tränare för ett herrlag någonsin. Costa, som tidigare har varit tränare för Qatars och Benficas damlag, var i det ögonblicket med och skrev historia. Tyvärr blev det ett kortlivat ögonblick.

I Italien har damernas serie A sänts på TV för första gången, och VM i Frankrike får mycket mer uppmärksamhet jämfört med tidigare år. Publiken strömmar till när det är matchdags; cirka 40 000 personer såg Juventus-Fiorentina i seriefinalen i våras.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*